Natten går tunga fjät,
runt gård och stuva.
Kring jord som sol’n förlät,
skuggorna ruva.
|:Då i vårt mörka hus,
stiger med tända ljus,
Sankta Lucia, Sankta Lucia:|

Natten var stor och stum.
Nu, hör, det svingar
i alla tysta rum,
sus som av vingar.
|:Se, på vår tröskel står,
vitklädd med ljus i hår,
Sankta Lucia, Sankta Lucia:|

Mörkret skall flykta snart,
ur jordens dalar.
Så hon ett underbart
ord till oss talar.
|:Dagen skall åter ny,
stiga ur rosig sky,
Sankta Lucia, Sankta Lucia:|

|1   |5    |
|5   |1    |
|6d |2    |
|5   |1    |
|1   |4    |
|5   |1    |
|1   |2(4)|5   |1    |

|1   |5    |
|5   |1    |
|6d |2    |
|5   |1    |
|1   |4    |
|5   |1    |
|1   |2(4)|5   |1    |

|1   |5    |
|5   |1    |
|6d |2    |
|5   |1    |
|1   |4    |
|5   |1    |
|1   |2(4)|5   |1    |